Bortglömd känsla, bortglömd händelse, bortglömd historia.. Är jag bortglömd hos mig själv, har min själ rest bort någon annanstans? någon annanstans är svårt att beskriva när minnen och verkligheten är läskigt att blunda för även för en liten stund. Jag undrar vad det är jag själv skriver om eller tänker på, jag vet att någonstans inom finns något vackert som håller på ta plats, utvecklas och ingå i sin styrka. Läskigt med all det svår beskrivna händelser, tankar och känslor som rör om utan min tillåtelse. Juste jag kom på just perfekta ordet för det bortglömda. Kanske livsödet eller helt enkelt lämnar ifrån sig kontrollen och låter livet ha sitt flow.
Jag har tendenser att lämna här och nu utan att vara medveten om det, jag vet inte vart min där och då är heller. Vem är det egentligen som styr all det här om jag är omedveten om det?